Detta med känsliga toalettbesök

Jag är inte den som är den med detta med toalettbesök i andras sällskap. Förutom med ett undantag. När man är riktigt kass i kistan. När buller och dån blandas med ett sprutande som täcker väggarna i den oskyldiga stackars toalettstolen.

Jag har flera sådana dagar nu. Jag har drabbats av magsjukan from hell. Jag kräks inte eller så, allt kommer ut bakvägen. Ungefär varje timme, varannan om jag har tur. Så har jag hållit på i cirka 54 timmar. Börjar känna mig slak.

Med min utbildning och yrke borde jag bättre inse vikten av vätskeintag och detta att få i sig kroppens naturliga salter, men icke. Nu får jag dock om någon timme hemleverans av vätskeersättning och bananer. Sen hoppas jag att livets glada dagar väntar på mig igen. Om bara magen kunde skärpa sig.

Vem har tid med detta liksom?

Tror dock aldrig att jag varit så tacksam över mitt mjuka toalettpapper förut. Det är visserligen dyrt, men det får jobbet gjort, på ett ytterst mjukt och behagligt sätt.

Något som jag förresten nästan är mera tacksam över just dessa dagar är att jag är singel, och inte har någon kombo. Ibland vill man bara få skita och dåna i lugn och ro. Liksom.